I ett fd ålderdomshem i Ölserud, en liten by mellan Karlstad och Arvika, bor och verkar jag tillsammans med min man, Anders Fredholm, som är keramiker. Där har vi våra verkstäder och försäljning. Jag är medlem i Arvika Konsthantverk som är ett kooperativ med lång tradition och hög kvalité.
Jag handmaskinstickar plagg framför allt i ull och mina mönster är inspirerade av gamla tiders mönster och nutida mode.
Jag har alltid varit omgiven av garn. Mormor vävde och färgade garn, mamma stickade och sydde. Själv hade jag inget tålamod och på syslöjden i skolan hade jag lågt betyg och inget intresse. Jag hade tvåa i betyg ett år, då vi var tvungna att sy ett rosa nattlinne i crepe tyg. Men det var bland granat i garnförrådet jag fick tröst när slöjdfröken bannade mig för sneda tråkelstygn. Dit gick jag och gömde mig när jag behövde gråta en skvätt efter en utskällning.
Men sen fick vi sticka lovikkavantar. Det var då som jag upptäckte att det faktiskt kunde vara roligt att göra något i textil. Helt plötsligt hade jag roligt på slöjden och det blev bra också det jag gjorde där. Men den glädjen varade bara ett kort tag, ungefär så lång tid det tar att sticka ett par lovikkavantar. När det sedan var dags att sy igen i skolan, försvann lusten till textilslöjd igen.
 |
| Från vår utställning "Nyspårat" på Rackstadmuseet 2016 |
I tjugoårsåldern blev jag alltmer intresserad av att lära mig sticka. Då stickade jag mitt första plagg, en väst av Lovikka garn, och tyckte att den blev riktigt fin (jag har kvar både den och mönstret än idag). Efter det blev det mer textilt utforskande. Jag började växtfärga och väva. Stickade fler och fler tröjor. Transporterade mormors vävstol 80 mil och vävde plädar i växtfärgat garn. Jag gick en bild och form utbildning i ett år, jobbade med bild och slöjd och så vidare.
Så höll det på i flera år, tills jag en dag fick prova en stickmaskin. Då blev jag fast på riktigt. Äntligen kunde jag se en möjlighet att få utveckla och använda mitt stora intresse för garn, färg och mönster mer än på hobbynivå. När jag senare flyttade till Värmland blev det också möjligt för mig att starta företag och att arbeta mer och mer som konsthantverkare. Och på den vägen är det.
