Slit och belöning

 I fredags var det dags för gjutning av grunden till nya växthuset. Tack vare våra fantastiska grannar som skulle gjuta ett ladugårdsgolv samtidigt kunde vi få färdigblandad betong i skopa som de så snällt körde in till oss. Jag tänkte då att det var ett ypperligt tillfälle att gjuta snabbt fler stenar på gångarna runt pallkragarna också. 

Men vilket slit det blev. Betong brinner ju ganska fort som vi vet, så det gällde att vara snabb. Det var bara att köra på tills det blev klart, ingen rast ingen ro. Jag lyfte betongplattor och stenar, Anders körde betong och fyllde på formen. Det är tungt, så med tanke på att vi gör detta att trädgården ska bli lite lättare att sköta så kändes det just då något motsägelsefullt. 

Men sen kom belöningen. Jag hade fått en resa med övernattning och Afternoon Tea på Tjolöholm i födelsedagspresent som passande nog råkade infalla sig dagen efter. Dessa två dagar var välkomna då vi fick härlig inspiration av Art and Craft i bästa miljön och skön avkoppling.

 

Den absolut sötaste vävstol jag någonsin sett fanns i Allmogebyn.

Här i Allmogebyn bodde vi.

Arbete pågår

Nu händer det saker i trädgården och vid huset. Det finns en hel del att göra nu här hemma inför Konstrundan  Värmlands hjärta  4-5 maj då min man visar och säljer sin keramik och Malin Janliden visar sin konst. Och  Tusen trädgårdar   30 juni då vi för första gången är med i år. 

Lindar målar verandan med linoljefärg.

Ja vad tror ni? Kommer vi att hinna? 😅 Nä trädgården kommer ju inte att vara klar till konstrundan för det är inte meningen. Då ska man titta på konst och keramik, trädgården får man bara kolla på genom fönstret 😉 ( nä då, man får allt titta lite där då också). 

Kul är det i alla fall. Mer om allt följer. Nu ska jag ut och jobba på. 

Inspirerande trädgårdskurs

En helg i mitten av mars gick jag en fantastisk inspirerande kurs, ”Skapa trädgårdsmagi” på Rimforsa Strand för Ellen Forsström https://latdetspira.com/ Det var verkligen magi. Kursen gav mig nya ögon på hur jag ser på min trädgård. 

Ellen har besökt många engelska trädgårdar genom åren och det var bland annat det som fick mig att anmäla mig till kursen som den engelska-trädgårdars-fantast jag är. Jag har följt hennes konto på Instagram i flera år och fick upp ögonen för kontot tack vare en ljus golden och vackra trädgårdsbilder. 

Ellen skriver även böcker. Det här är den senaste som kom ut i år.

Bild ur boken, Ellen med hunden Zigge.

Kursen inleddes med momentet ”Gåtan” en föreläsning om vad det är i de engelska trädgårdarna som gör att de känns magiska. Redan där började jag förstå vad det var som fattades i vår trädgård och  hur jag skulle gå vidare för att få in den känslan i trädgården. Struktur och vilt, ta in naturen i det strukturerade. Fler häckar, portaler, staket och låt gräset växa med klippta gångar i ytterkanten av trädgården.

Det roliga är att vi redan 2002 lät gräset växa och klippte gångar. Men vi lät gräset växa för länge innan vi klippte det med vår gamla gräsklippare som vi hade då, så vi gav upp det hela. Men nu så ….

År 2002 

Så nu har jag beställt häckar och Anders ska bygga portaler. Och imorgon, fredag kommer grävaren för att göra underarbetet till den del där nya växthuset ska stå. Våren är kommen och arbetet är igång. Tjoho!!

Ork...anpassad trädgård

Jag planerar att kunna orka med vår trädgård länge. Trots att mina knän och rygg börjar bli slitna och att jag inte så lätt slänger mig ner på marken och kryper runt längre, så vill jag fortsätta njuta av arbetet i trädgården. Därför har jag redan nu börjat planera för en mer lättskött trädgård och vi har påbörjat arbetet med det.

Under hösten började vi med att höja pallkragarna i grönsaksavdelningen genom att ställa dem på europapallar för att komma upp i höjd. Vi la en skiva över europallen som vi borrade hål i för att vatten skulle kunna rinna ut innan vi fyllde med jord. Anders byggde också en lång hög låda som vi placerade direkt på marken över en befintlig odlingsplats. 

Sen gjöt vi fast betongplattorna som har legat lösa i gångar. Varje år har jag lyft upp dem för att rensa bort kvickrot och annat men det börjar bli väl tungt nu. Det blir en underbar känsla att gå på och det gör inget att det är ojämnt och lite "man tager vad man haver" vilket för övrigt är min trädgårdsfilosofi. 

Men sen mitt allt kom snön så tidigt och stannade ända fram till mitten av mars. Vi fick bara lämna trädgården som den var och nu längtar jag tills vi kan dra igång fortsättningen. Arbetet fortsätter.

Pallkragar på europapall

Gjuten betong gång. Tjoho!

Tankar…

 Vad är det som gör att man blir inspirerad av något? Hur blir man så inspirerad så att man blir helt uppfylld, hamnar i en bubbla med tankar som bara handlar om det man ska göra? Vad är det sen det som gör att man inte längre blir inspirerad, har svårt att komma igång, känner sig trög och tom? Det här är frågor som jag funderar på nu under mina promenader med Tilly här på Gotland.

Jag har en längre tid känt mig så inspirationslös när det gäller mitt eget hantverk, dvs vid min stickmaskin med mönster och modeller. Jag har ju tagit ett ”friår” som medlem på Arvika Konsthantverk och inte rört min stickmaskin sen förra hösten och tänkt att jag skulle jobba med andra material och uttryck som jag längtat efter detta år. Men icke… 

Så nu när vi är i vår sommarstuga där det viner om knutarna, hör och läser rapporter om översvämningar, och upprepade väderprognoser så kommer jag på ett sätt till ro med mina tankar och jag försöker att hitta svar på mina frågor och funderingar. 

Är det åldern som gör att jag inte längre känner samma inspiration och uppfylldhet ? Har jag sett så mycket redan att jag inte längre blir så inspirerad eller är det något annat? När jag funderar på detta så kommer jag på …. ”men jag blir ju fortfarande inspirerad och uppfylld”, fast av helt andra saker. Jag gör anteckningar och tänker på hur jag ska lösa ett problem men det handlar om vår trädgård eller något i hemmet. Där får jag hela tiden nya idéer och kan fortfarande bli helt besatt av att jobba i trädgården timme efter timme. Eller när jag hittar något gammalt fint på någon antikmarknad eller liknande, gärna från England eller Frankrike, som jag kan använda hemma till någon idé i något av våra rum.

Men hur ska jag då hitta tillbaka till lusten till hantverket? Vad är det som tidigare har inspirerat mig och gett mig idéer? Jag har i alla fall kommit fram till att det inte är Instagram, Facebook eller andra sociala medier som ger mig det inspiration, möjligen tips. Det är när jag ser ett verkligt föremål eller en verklig bild då jag kan stanna upp som det händer något, inte när jag bara bläddrar förbi som jag gör i flödet med bilder.  Det kan vara en utställning, en resa, en kurs, ett möte, ett samtal eller en tidning som jag håller i handen. Det är tvärtom så att Instagram, Facebok och andra sociala medier dödar min inspiration. Det är för mycket, för många bilder, förslag, vackra miljöer, fantastiska stickningar och hantverk och det gör mig initiativlös. Jag kan använda dessa platser som avkoppling, till att få tips, men inte tro att det ska ge mig inspiration, det tar istället min kraft och tid. Det är därför jag bland annat har gått tillbaka till bloggandet. Där hinner jag både tänka och formulera mig. 

Så… vad har jag nu kommit fram till? Ge tankarna utrymme, det finns där. Att bli medveten är en bit på vägen. Det som kommer det kommer. När jag kommer hem ska jag börja göra iordning mitt ”nya”  stickrum på vinden (efter att fått ordning på trädgården efter semestern).

Promenader med Tilly

I min trädgård

Vår veranda

 

 

Hos Karin på Carl Larssongårdden

Jag har detta år inte stickat någonting på min stickmaskin, inte en enda gång. Jag behövde ett viloår för att hitta tillbaka till kreativiteten och lust till det kreativa. Jag till och med packade ihop allt som hör till maskinstickning och flyttade upp på hitta. Nu har halva året gått och jag har ännu inte riktigt hittat tillbaka. Jag har dock lagt ner en hel del arbete i trädgården där jag och för att också få användning av min kreativitet. Män…. nu börjar jag faktiskt känna en längtan. ☺️

På vår semesterresa norröver besökte vi Carl Larssongården och där blir man alltid glad över allt vackert. Där kan man bara inte låta bli att bli inspirerad. Nu på plats var det också en utställning med Karin Larssons textil i Galleri Kvarnen vilket var extra glädjande. Jag fick en sån lust nu att komma hem och fixa med ett nytt textilrum för stickmaskinen och också komma igång med vävandet. Och se man på … man har även börjat skriva i bloggen igen. Så kul!

Och så klart blev man inspirerad ute i trädgården också.

Åtta år senare...

Wow!

Av en tillfällighet råkade jag komma in på min gamla blogg och fick en sån lust att göra ett inlägg. Timmen är sen och jag skulle egentligen bara stänga ner datorn då den dök upp. Så därför lägger jag in en bild med lite text och ser om jag kommer ihåg hur man gör och säger "Hej, hej" om det skulle vara nån som råkade hitta hit och läsa.