Om en kofta

För en vecka sedan hittade jag en kofta på Myrorna. En handstickad kofta i ull från Norge. Inga hål eller slitningar, alla knappar kvar och den passade mig i storleken.

Jag skulle gissa att koftan är från slutet av 50-talet, kanske början av 60-talet.

När jag kom hem så tvättade jag koftan för hand med ulltvättmedel och med en kort centrifugering efter sköljning (vilket jag gör med alla tröjor). Det som var nytt för mig var lukten. Det luktade blöt ull, precis som det luktade när man var barn. Jag hade nästan glömt bort den lukten. Den är inte så angenäm men den påminde mig verkligen om när jag var barn och hade varit ute i pulkabacken eller på isbanan och kom in med en blöt hemstickad tröja. Hur kommer det sig att det inte längre luktar så om stickade plagg i ull längre? Någon som vet?

Koftan har en del detaljer som är värda att titta närmare på. Man förstår att den är rundstickad och sedan uppklippt. Men se vilken fin kant på baksidan som stickerskan har gjort efteråt. Det kallas "steek", tror jag. Det skulle vara spännande att lista ut hur hon gjorde. Någon som vet?

Höger sida är baksidan

En extraknapp med lite extra garn, om det skulle gå hål på tröjan, satt fast på ena framsidan. 

En lapp som talade om att den var handstickad i ren ull....

 ... och att den var malsäker.

Tyvärr var den lite hårt stickad över oket, så att den blev bubblig. Det är lätt hänt om man har för långa flotteringar ( för många maskor mellan byte av färg) om man inte binder garnet bak.

Men det gör inget, för det här kommer att bli en favorit.

Fyndtider för ull och kreativa tankar.

I den här hettan orkar ingen prova ulltröjor. Utom vi ullnördar. Då kan man göra riktiga fynd. Den här underbara koftan i lopigarn i nyskick, fann jag på loppis för 115 kr. Den är helt perfekt. Inga skador, hål eller slitningar. Ganska stor men det passar mig. Jag gillar att krypa in i en stor kofta då det är kallt. Koftan är handstickad av en duktig stickerska men är i princip oanvänd. Jag sköljde upp den med lite ulltvättmedel (för att få den att kännas mer som min) kort centrifugering och plantorkning. Nu kommer jag att slita lite mindre på pappas kofta i vinter. 

Längtar efter svalare tider.

Ja det är sant. Jag längtar efter svalare tider. Jag är en höst-, vår- och vintermänniska. Det bara är så. Det är nog därför jag älskar ull. På sommaren börjar jag köpa höstkläder som jag går och längtar efter att få börja använda.

Just nu börjar en arbetsperiod för mig, då jag ska sticka inför sensommaren evenemang. Jag har försökt klämma fram "sommarmodeller" i min planering. Det gick inte så bra. Så slog jag mig ner med ett novembernummer av "Country living"(för övrigt min favorittidning) och då klarnade det. Så klart, det är ju det jag ska hålla mig till. Det är det som jag tycker bäst om att sticka och det är det som är jag.
Tröjor, sjalar, halsdukar o.lik för hösten och vintern. I år blir det nog mycket naturtoner mot brunt. Jag har börjat tycka riktigt mycket om de färgerna igen.

In i det sista...

I torsdags var jag som sagt på Arvika Konsthantverk och satte upp utställningen "Tröjor, tröjor". Men kvällen innan satt jag som vanligt och fäste trådar på min sista tröja, så att ögon blödde. In i det sista. Som vanligt. Sedan skulle tröjan tvättas och blockas innan den var helt klar. Den var inte ens riktigt torr när jag åkte på torsdag förmiddag. Som tur var är det varmt och skönt i butiken så att den lyckades bli helt torr innan jag hängde upp den.

Jag förstår inte varför det alltid blir så för mig. In i det sista.

Den svart pricken bak är för att man ska veta vilken sida som är bak.

Den här tröjan var i alla fall helt klar i god tid. Kors i taket.

Islandströja

Tänkte jag skulle hänga på Husmorsskolans symöte idag. Nu när jag för en gång skull har handstickat en tröja till mig själv. Jag gjorde mönstret själv men tog lite hjälp av den isländska sidan när det gällde att få ytmönstret att stämma runt om. Det är en alldeles för jobbig matematik för mig.

Garnet jag använde var ett garn från Grönland som jag hade köpt i Danmark. Problemet med det garnet var att det blev så långa "hår" som stack ut när jag hade fuktat och blockat tröjan. För att få bort dessa så använde jag makens rakapparat :) Det gick både bra och dåligt. Bra gick det att få bort "håret", dåligt var det att jag rakade av garnet på fyra ställen. Inte bra. Man lär så länge man lever.

Passar bra till en gammal Melka jacka.

Tröjor, tröjor, tröjor...

Just nu är jag inne i ett tröj-flow. Jag tänker på tröjor, jag drömmer om tröjor, jag tittar på tröjor och framför allt så stickar jag tröjor. Jag har varit igång ett tag nu och det går väldigt bra. Äntligen börjar jag få ihop tillräckligt många så att jag kan ägna mig åt mina odlingar i maj och ta ett avbrott med stickningen.

Inspirationen hämtar jag från keramik och textil från 50-talet. Det är den tidens form- och mönsterspråk som jag tilltalas mest av och som jag växte upp med. Min mammas bästa väninnas mamma arbetade som föreståndare på Gustavsbergs konferensgård (fast så hette det inte då). Hon både bodde och arbetade där. Min mamma fick mycket keramik av Stig Lindberg som jag ännu har kvar, fast än naggat och lite kantstött.

Tröjor i 100% ull, såklart.

Om mönster

Det här med mönster är knepigt. Jag ritar mina stickmönster själv, men ibland när jag har gjort ett mönster händer det att jag upptäcker att det mönstret redan finns. Men det är väl så det fungerar. Vi ser och tar intryck, påverkas medvetet och omedvetet, av former och uttryck runt omkring oss. Så det är väl inte egentligen så konstigt att vi "kommer på" samma saker. Ju enklare ett mönster är desto troligare är det att någon redan har gjort det.

Men om ett mönster är mer detaljerat och exakt likadant, då är sannolikheten mindre att någon har  kommit på samma sak. Då är det troligare kopierat. Jag är ibland lite rädd för att bli kopierad. Det är tråkigt om man har arbetat länge med ett mönster och någon annan ritar av det och säljer det sedan som sitt eget mönster.

I serien "Brottet" har Sarah Lund på sig en tröja som det nu har blivit en rättssak av i Danmark. Läs här. En butik har sålt stickmönster på den här tröjan som Guðrun & Guðrun har designat (de gör jättefina kläder och säljer bland annat handstickade tröjor), två kvinnor från Färöarna. De vill nu ha 10 000 kr i ersättning av stickbutiken som har tjänat mycket pengar på att sälja stick-kit på tröjan, framför allt till England där serien är mycket populär.

Och se här vad jag köpte i en annan affär för flera år sedan, när jag var i Köpenhamn. Garn och mönster på en tröja som jag först nu håller på att sticka klart. Det finns visst vissa likheter, men inte riktigt densamma. Jag tror att hon som gjorde mönstret till den här modellen också hade sett "Brottet". Eller vad tror ni?

Typiskt nog fattas det lite garn för att den ska bli färdig. Jag tror nu att jag har hittat en butik som säljer garnet och det är bara att hoppas på at det är rätt färg. Typiskt mig.

Færøstrik

Det är verkligen spännande och intressant med stickning i norden, hur mönster  uppstår, sprids och förändras. Hur vi har påverkat varandra och tagit lärdom av varandra och gör än idag. Hur en mönsteridé uppstår på Grönland, omarbetas av en norska, fångas upp av en isländska och stickas på Island för att bli mode i Danmark o.s.v.  Se mitt tidigare inlägg om Islandströjor, Grönlandspullover. 

Här är något liknande. Jag fick dessa mönster av en kompis till min svägerska som ibland brukar läsa min blogg. "Trädgårds-Eva" kallar min svägerska henne och jag har aldrig träffat henne. Hon hade bett min svägerska ge dessa mönster till mig eftersom hon nog visste att det här ämnet intresserade mig. Jag blir så glad över bloggvärlden och vad mycket positivt den har fört med sig. Tusen tack "Trädgårds-Eva"!

Jag blev så klart nyfiken på Færø strik och letade en del på nätet och i mina böcker. På baksidan står det att mönstret kommer från Tötingarvirki. Mönstret är på danska och det här är också en modell på tröjor som man kunde se på danskar på 60-talet. Det roliga är att jag sedan en tid tillbaka håller på att sticka en tröja från Färöarna och med garn därifrån, i ett mönster som jag har köpt i Köpenhamn. Där ser man.

Fortsättning islandströja

Jag har i tidigare inlägg skrivit om islandströjan, här och här . Nu kommer en fortsättning för idag fick jag boken som jag hade sökt efter och som nämndes i "Stickat från Norden".
Det här är boken ...

... och det här är tröjan som Elsa Gudjonsson såg i "ICA-kurirens nya stickbok" 1957 och som inspirerade till den tröja som vi idag kallar islandströja. Det roliga var att efter att jag hade fått boken också hittade en isländsk blogg som skrev om detta och som mycket riktigt visade just den här bilden. Läs det inlägget här om ni är intresserad av islandströjor. Här finns mycket bakgrund, bilder och fakta (på isländska så klart men det finns ju google översätt). 

Det finns en risk att jag kommer att fortsätta att lägga in bilder på den här modellen i olika varianter. Den här är från 1955 och kallas "grönlandspullover".

Mer om islandströjor

Nu har jag fått islandströjor på hjärnan. Jag har kollat in mönster och idéer lite varstans och jag har fått en del tips. Jag fick ett från Miriam om hemsidan till dem som tillverkar Lopi,  www.istex.is Där finns fina gratismönster. Jag blev väldigt förtjust i koftan och för att inte tala om tröjorna. Tack Miriam.

En inspiratör till tröjorna är "Bonderøven" eller "Hundra procent bonde" som serien heter i Sverige. Frank bär den ena islandströjan efter den andra genom serien. Det är kanske också en av förklaringarna till varför jag har snöat in på dessa. När jag var barn så var vi ofta i Danmark och hälsade på. Då bar nästan alla unga danskar islandströjor. Det var så man kände igen en dansk då. Så det är väl nån slags nostalgitripp det här. Här finns mönster till en av hans tröjor.

"Grönlandspullover"

Jag har alltid velat ha en "grönlandspullover" som man sa förr, eller en islandströja som det kanske vanligast kallas. Det är en tröja stickad med ett mönstrat ok och raglansärm. Jag gillar modellerna från slutet av 50-talet stickade i lopi ( ospunnet, otvinnat garn) men även liknande modeller i annat garn. I samband med att jag började leta efter ett mönster som passar det garn jag har hemma blev jag också mer intresserad av fakta och började göra lite efterforskningar om dessa tröjor.

Det var Elsa Gudjonsson som såg en sådan tröja i en stickbok utgiven av ICA 1956. Sedan visade hon den i "Husfreyjan",  isländska kvinnoföreningens medlemsblad. Det var så de första islandströjorna kom till. Ursprunget lär vara Bohus Stickning (Anna-Lisa Mannheimer Lunn). Att de kallades grönlandsmönster är för att det finns likheter med de grönländska pärlkragarna. Detta går att läsa i den fina boken "Stickat från Norden" av Susanne Pagoldh, utgiven 1987. En riktig guldgruva och en bok som jag verkligen rekommenderar.

Jag blev väldigt nyfiken på den där ursprungliga modellen som Elsa hade hittat i en stickbok som var utgiven av "ICA-kuriren" som det stod i boken. Så jag fortsatte forska och leta och tror nu att jag har hittat den, för 20 kr (!). Nu väntar jag med spänning på att den ska dyka upp och så hoppas jag att det är rätt bok. Vi får väl se.

PS Ursäkta bildkvalitén.