Lite mer om kurser på Sätergläntan.

Jag kom på att jag nog skulle skriva lite mer om kursen jag ska ha på Sätergläntan. Eller rättare sagt... skriva lite mer om kurserna, eftersom det är tre kurser jag är inbokad på.
Det är dessa tre:

Din första tröja på stickmaskin  9:e mars - 15 mars

Din första tröja på stickmaskin  13 juli - 19 juli

Mönsterstickning med stickmaskin 19 okt - 23 okt

Jag är mycket stolt och glad över att ha blivit tillfrågad. Jag hade min första kurs där förra sommaren och då kändes väldigt pirrigt och nervöst innan, eftersom det var första gången jag skulle undervisa i maskinstickning. I år är jag bara glad och förväntansfull inför året kurser.

Att få jobba på Sätergläntan, i den miljön, med dess tradition, skickliga lärare och vackra omgivning är fantastiskt. Att få möta människor med olika bakgrund, olika kunnande men med ett gemensamt intresse; slöjd, hantverk och kreativitet, är otroligt givande. Miljön där får inspirationen att blomma.

Vad gör vi då på mina kurser? Helt kort kan man säga att vi lär oss sticka en enkel tröja på handstickmaskin på de två första kurserna. Det blir både en barntröja och en vuxentröja. Under tiden lär vi oss grunderna i maskinstickning, en räknemetod för att kunna göra egna mönster och så en massa annat. Ser mer info här.

Den tredje kursen ska bli lite extra kul för mig (och för kursdeltagarna hoppas jag), eftersom det är det momentet vid stickmaskinen som jag har en förkärlek till. Då handlar det om ytmönster. Då ska vi inspireras till och arbeta med att tillverka egna ytmönster utifrån olika teman. Se mer info här.

Så häng på. Vi kanske syns framöver.

"Mekanikern" är igång

Och så var man igång igen, tack vare Brothershopen som alltid är snabb med att leverera reservdelar till stickmaskinen.

Att sticka på handstickmaskin kräver att man är lite av en mekaniker, om man inte vill att det ska bli för dyrt och om man är beroende av att ens stickmaskin fungerar när den ska. Har man som jag, en kraftigt begagnad stickmaskin, och inte vill lägga ner för mycket pengar på reparationer, så får man vara beredd på att göra det själv. Tålamod krävs och skitig blir man, men det är guld värt att klara det själv. En stickmaskin håller otroligt bra i många år, den är nästan outslitlig. Men eftersom jag stickar väldigt mycket på min och sliter på den hårt så har jag också lagat den ett flertal gånger. Stålbandet, det som drar runt när man stickar mönster, har jag ( med lite hjälp av en närstående, man behöver vara två) bytt tre gånger. Det är den del på maskinen jag nog sliter mest på, ser det ut som ;)

Presentation

Jag blir alltid så imponerad av dem som kan göra en snygg presentation för att sälja sitt hantverk. Här är ett exempel, "Mati Ventrillon-Fair Isle Knitwear". Hon stickar traditionella tröjor på maskin, Fair Isle, bor i Skottland och säljer måttbeställda tröjor på nätet. Fantastisk fin liten film som lockar att titta in på hennes hemsida, också jättefin. 

Se även hennes hemsida här.

Hm, tänk om man skulle ut och filma lite...men jag vet inte om det blir så lockande i lervälling, regn och blåst. Jag får vänta lite och hoppas att locket över Värmland någon gång ska lyfta.

Föreställningar och fördomar kring handmaskinstickning

Det här inlägget har jag gått och grunnat på, till och från, i flera omgångar. Jag har länge tänkt att jag skulle skriva något om de föreställningar och fördomar som finns om handmaskinstickning, om det är ett hantverk eller ej. Jag får ibland höra kommentarer som att det t.ex. inte är ett hantverk, att det är fusk (?), föreställningar om att det är en maskin som gör en färdig tröja m.m. Några läsare av bloggen har också stött på liknande kommentarer eller reaktioner i textila sammanhang, så nu tycker jag att det är dags att "fatta pennan" och skriva ner några av mina tankar.

Ibland får jag frågan om hur lång tid det tar att göra en tröja. På det svarar jag ca tre dagar, för det är vad det tar att formge en modell, ett ytmönster, beräkning, stickning, montering, tvätt och blockning. Det är jag som gör det, med mina händer, mitt huvud, min erfarenhet och med mina redskap.

Jag blir då väldigt konfunderad på varför man fäller nedlåtande kommentarer om ett hantverk där man använder ett redskap, stickmaskinen, för att producera ett alster. Redskap används när man väver (vävstolen), syr (symaskinen), snickrar (bandsågen) o.s.v. Det är ganska lätt att göra en jämförelse med vävstolen och handstickmaskinen. Det krävs mycket förarbete sedan trampar man och för en tråd fram och tillbaka i det ena fallet och i det andra för man en tråd fram och tillbaka och plockar ut och in nålar för hand. Jag har aldrig hört någon ifrågasätta om en vävd duk eller en sydd klänning skulle vara ett hantverk. Varför ifrågasätter man det när det gäller handmaskinstickning? Är det för att man jämför det med det handstickade? Men varför måste man då ställa det mot varandra och varför jämföra? Kan man inte se att det är två olika hantverk och visa uppskattning för två olika tekniker? 

Sätergläntan, där svenska hemslöjdsrörelsen är huvudägare, har haft kurser i handmaskinstickning länge, ledda av den kunniga stickerskan Karin Kahnlund. Där är handmaskinstickningen accepterad sedan många år. 

Vad tycker ni? Det skulle vara väldigt intressant att höra vad ni läsare har för uppfattning och vilka erfarenheter ni har.

Här nedan är en artikel ur Hemslöjden 1986 där Brita Wassdahl skriver om liknande upplevelser som mina, fast det var för 28 år (!) sedan. 

Fatta beslut

Inför en stickning (på maskin är bäst att tillägga, för nya läsare) gör jag alltid en eller två provlappar, en för att se mönstret och en för beräkning av antal varv och maskor. Den första provlappen gör jag framförallt för att se vilka färgkombinationer jag ska ha, hur mönstret framträder och hur färgerna fungerar med varandra. Mönstret kan se totalt olika ut, beroende på om det är den ena eller andra färgen som är mönsterfärg respektive bottenfärg.

Här nedan kan ni se olika kombinationer av samma mönster som jag funderade kring idag. Färgerna stämmer inte riktigt med verkligheten. Det är svårt att få fram nyanser med kameran. Den färg som är genomgående är "Petrol", dvs en blågrönmörk (ni förstår väl precis?) färg som jag tycker mycket om. Om någon dag ni veta vilken jag valde.

Maskspänning

Varje gång du ska sticka ett plagg på stickmaskin behöver du göra en provlapp i just den maskspänning (msp) som du har tänkt sticka i.  Maskspänning är ungefär samma sak som storleken på stickorna när du handstickar. 

MEN det är lätt att glömma vilken msp du har ställt in . Jag har löst det problemet genom att knyta lika många knutar som maskspänningen är inställd på. D.v.s. jag ställer in maskspänningen på 5 och knyter 5 knutar på en av provlappens garnändar.

När maskor går...

...så är det här det bästa och viktigaste redskapet för en maskinstickare. I ena änden sitter en liten krok i andra änden en trubbig hake.   

Jag vet inte vad redskapet heter men det är ovärderligt när man tappar de små, små maskorna. Då fångar man upp maskan med haken innan maskan sticker iväg. Man har hindrat en irriterande "katastrof".

Mönsterarkiv

Jag har tidigare visat lite hur jag jag gör mina stickmönster. Mina beskrivningar har jag tidigare sparat i plastfickor tillsammans med provlappar. De är bra att återvända till om man t.ex. ska göra en liknande tröja.Det blir många plastfickor till slut och ett väldigt massa grävande för att leta reda på mönster. Och plats tar det. Nu har jag kommit på en lösning för att få lite ordning och reda. Jag har köpt arkivmappar i A5 format för 25 kr st. Varje mapp har 10 fack. Jag har en mapp till koftor, en till lammull...osv. Där ligger nu beskrivning och provlapp. Enkelt och billigt, lätt att hitta.

Arbetsprocess del 2

För några dagar sedan beskrev jag hur jag gör när jag ska sticka en ny modell på stickmaskinen. Efter den delen av processen är nästa steg att rita upp modellen. Jag utgår alltid från en grundmodell som jag har gjort i olika storlekar. Jag skriver ut mitt modellmönster och gör anteckningar direkt efterhand som jag stickar. Detta sparar jag ihop med stickprovet om jag vill sticka fler modeller i samma garn och färg.

 Sedan är det dags att lägga upp stickningen. I det här fallet skulle det vara en resårkant nertill och då använder jag en resårtillsats som jag hänger på maskinen. Så gör jag fyra särskilda uppläggningsvarv innan jag stickar själva resåren.

Ganska ofta går det så här. Maskorna hoppar av. Då är det bara att börja om. Det kan jag få göra upp till tre gånger ibland. Det beror på att jag har gamla och slitna grejer. 

Till slut, när man stickat så långt man vill ha resåren, för man över den till huvudslädens nålbädd. Det gör man med en överföringsnål.

Sedan är det t.ex slätstickning som gäller. Detta sk ska bli en ärm.

Så här gör jag. Andra kanske gör på annat sätt.

Arbetsprocess

Jag jobbar just nu inför en utställning i Åkersberga. Jag har valt att sticka tröjor och annat som är inspirerade från 40-talets stickade plagg. För att  t.ex jobba fram en ny tröja är det många moment man behöver gå igenom. Så här jobbar jag:

För att få lite idéer kikar jag i gamla nummer av tidningen Stickat.

När jag fått en idé på ett mönster måste jag experimentera med garnkvalité, maskstorlek, färger och framför allt ytmönstret. Det kan bli många provlappar innan jag hittar rätt. Alla provlappar tvättas så att mönstret kommer till sin rätt.

När jag har bestämt mig för ett mönster som jag tror kan fungera, provar jag det i olika färger. Därefter gör jag en provlapp för att mäta på. Den är i en bestämd storlek och man mäter maskor mellan punkterna och varven mellan raderna. Den mäter jag på när den är tvättad, så att jag stickar tröjan i rätt storlek.


Efter dessa moment kan jag börja sticka själva tröjan. Detta tar lite tid men det är det som är en del av arbetsprocessen. Återkommer med en fortsättning.