fredag 3 februari 2012

Där Framme

I förra inlägget skrev jag om staden som betyder mycket för mig och i vars närhet jag har vuxit upp. Egentligen var vi mycket noga med att poängtera att vi inte kom från Stockholm, utan Solna, "som faktiskt var en egen kommun". Att tala om att man kom från Stockholm , det var fult om man var ute i övriga landet. Då ansågs man som märkvärdig,  så det berättade man bara inte om. Även som vuxen kan jag idag i vissa situationer känna mig tveksam att tala om var jag har vuxit upp. Men det är faktiskt så att Stockholm (eller Solna) är min hembygd och den betyder lika mycket för mig som den gör för den som har vuxit upp i Småland, Jämtland, Dalsland eller Värmland.


För jämviktens skull vill jag visa bilder från min nuvarande hembygd, från vårat älskade hus, som också betyder väldigt mycket för mig. I ett av mina första inlägg skrev jag lite om gården (här). Här bor vi, arbetar, renoverar, odlar, umgås med nära och långväga vänner m.m.m.m. Några av bilderna har jag kanske visat tidigare.










4 kommentarer:

  1. Vart än livet ställer vår resa så har vi med sig sin uppväxts dofter, intryck och sinnelag.... Jag som kommer från Göteborg kan längta efter ett stormigt hav, doften av havskräftor o makrill. Eller spårvagnar :) Det finns inget som utesluter det andra med våra hembygder. Hurra våra stockholmare - göteborgare - värmlänningar - spanjorer - afrikaner - ja va du väljer själv....

    SvaraRadera
  2. Men åh, vad ni ser ut att ha det fint!

    SvaraRadera
  3. Härligt! Förstår att inspirationen sprudlar på en sådan fin värmlandsgård!

    SvaraRadera

Jag blir så glad
om du har tid med en kommentar.