Vårtecken...ja faktiskt.

Igår fick jag syn på ett vårtecken. Mina chili börjar titta upp. Det finns alltså hopp om en vår.

Egentligen är det nu man ska glädja sig åt att man har allt det bästa framför sig och att det faktiskt inte är så långt dit. I år ska jag verkligen ta vara på våren, ta mig tid att vara ute mycket, tillåta mig att jobba mycket i trädgården. Men för att få göra det måste jag ha stickat så mycket att jag har ett "lager" att ta av (hm).

I slutet av januari när det känns som kallast, brukar jag ta in syrénkvistar. Stora höga kvistar som jag ställer bredvid min fåtölj. När de grönskar kan jag sitta där och uppleva en vår i februari.

                                                                                                                               

Även blåbärsriset från i julas, känner på sig att det snart är vår.