En dag för snart ett år sedan, tog jag beslutet att säga upp mig från mitt arbete som specialpedagog. Exakt tjugo år som specialpedagog blev det. Jag har inte ångrat det. Trots att jag numera är låginkomsttagare med stark begränsad ekonomi, som då samtidigt begränsar mina möjligheter att resa, köpa kläder, renovera huset, köpa tjänster m.m. Men det är värt varenda krona.
Att får styra min tid, att ta en promenad i trädgården en tidig vårmorgon, dricka en kopp kaffe i solen en vanlig vardag. Det har större värde för mig.
En stund i solen...
... och på eftermiddagen.
Men sen får man hoppa in i verkstan.
Så fantastiskt fint. Det är så roligt att läsa om alla som bestämmer sig för nya vägar!
SvaraRaderaJag önskar jag kunde... Men det här senaste pensionskuvertet har gett mig panik.
SvaraRaderaJag vet inte var du bor men utgifterna för boendet är helt avgörande för att man ska våga ta steget. Det hade varit helt omöjligt när jag bodde i Stockholm. Med superbilligt hus, rätt investeringar i rätt tid på uppvärmning (solfångare och pellets), mycket "det-gör-vi-själva (=fysiskt arbete),låga krav på renovering och nöjen samt att man kan ta lönearbeten under perioder så kan det gå. Att bara leva på konsthantverket är svårt.
RaderaVad härligt det låter! Små stunder av glädje som ger vardagen det där lilla extra
SvaraRaderaDu har helt klart gjort rätt val! Önskar att jag själv kommer dit en dag. Åtminstone närmar mig större frihet än vad jag känner nu.
SvaraRaderaHärligt, och modigt! Och vilken snygg gul dörr du har ;-)
SvaraRadera