Om en kofta

För en vecka sedan hittade jag en kofta på Myrorna. En handstickad kofta i ull från Norge. Inga hål eller slitningar, alla knappar kvar och den passade mig i storleken.

Jag skulle gissa att koftan är från slutet av 50-talet, kanske början av 60-talet.

När jag kom hem så tvättade jag koftan för hand med ulltvättmedel och med en kort centrifugering efter sköljning (vilket jag gör med alla tröjor). Det som var nytt för mig var lukten. Det luktade blöt ull, precis som det luktade när man var barn. Jag hade nästan glömt bort den lukten. Den är inte så angenäm men den påminde mig verkligen om när jag var barn och hade varit ute i pulkabacken eller på isbanan och kom in med en blöt hemstickad tröja. Hur kommer det sig att det inte längre luktar så om stickade plagg i ull längre? Någon som vet?

Koftan har en del detaljer som är värda att titta närmare på. Man förstår att den är rundstickad och sedan uppklippt. Men se vilken fin kant på baksidan som stickerskan har gjort efteråt. Det kallas "steek", tror jag. Det skulle vara spännande att lista ut hur hon gjorde. Någon som vet?

Höger sida är baksidan

En extraknapp med lite extra garn, om det skulle gå hål på tröjan, satt fast på ena framsidan. 

En lapp som talade om att den var handstickad i ren ull....

 ... och att den var malsäker.

Tyvärr var den lite hårt stickad över oket, så att den blev bubblig. Det är lätt hänt om man har för långa flotteringar ( för många maskor mellan byte av färg) om man inte binder garnet bak.

Men det gör inget, för det här kommer att bli en favorit.