"Samtalet" fortsätter...

Efter mitt förra inlägg kom det en del intressanta kommentarer på mina frågor och funderingar kring ull och sticktekniker. Det är spännande när det blir ett "samtal" på bloggen, när man delar med sig av olika erfarenheter och kunskaper. Man blir nyfiken och vill veta mera. Kanske man börja söka mer information om något som har dykt upp. Då lever bloggen.

Detalj på en kofta jag har ärvt.

Jag spinner vidare...

För dem som är intresserade av att veta mer om hur man gör en "steek", som det heter på engelska men som jag inte har något svenskt namn för; en variant som som en favoritbloggerska, Kate Davies, visar. Samt några fler exempel.

När det handlar om dagens ull och skillnaden på hur ullgarn kändes och luktade förr, så kom jag in på ett spår som handlade om superwashbehandlat garn. Jag har alltid hållit mig undan från superwashgarn, trots att det är så mjukt. Instinktivt. Det varken känns eller uppför sig som naturlig ull gör. Jag tycker att känslan i ett superwashbehandlat garn känns konstgjort och behandlingen är inte bra för miljön. Läs Clara stickar så förstår ni varför. Hon har skrivit om superwashbehandlat garn på sin blogg. Läs och lär, så kanske ni är extra noga nästa gång ni väljer garn.

Så lovade jag att hitta en bild på hur man "binder" trådarna bak vid långa flotteringar. Eftersom jag har svårt att förklara hur jag gör så hittade jag en bild i "Bonniers stora bok om stickning". En bok som jag för övrigt rekommenderar som uppslagsbok i handstickning. Där står det mesta och bilderna är mycket tydliga. Jag brukar sno garnet om varandra, vilket man kan se i exemplet längst ner. Men det blir mycket snyggare om man väver in garnet. Det ska jag prova nästa gång.

Fortsättning följer....

Om en kofta

För en vecka sedan hittade jag en kofta på Myrorna. En handstickad kofta i ull från Norge. Inga hål eller slitningar, alla knappar kvar och den passade mig i storleken.

Jag skulle gissa att koftan är från slutet av 50-talet, kanske början av 60-talet.

När jag kom hem så tvättade jag koftan för hand med ulltvättmedel och med en kort centrifugering efter sköljning (vilket jag gör med alla tröjor). Det som var nytt för mig var lukten. Det luktade blöt ull, precis som det luktade när man var barn. Jag hade nästan glömt bort den lukten. Den är inte så angenäm men den påminde mig verkligen om när jag var barn och hade varit ute i pulkabacken eller på isbanan och kom in med en blöt hemstickad tröja. Hur kommer det sig att det inte längre luktar så om stickade plagg i ull längre? Någon som vet?

Koftan har en del detaljer som är värda att titta närmare på. Man förstår att den är rundstickad och sedan uppklippt. Men se vilken fin kant på baksidan som stickerskan har gjort efteråt. Det kallas "steek", tror jag. Det skulle vara spännande att lista ut hur hon gjorde. Någon som vet?

Höger sida är baksidan

En extraknapp med lite extra garn, om det skulle gå hål på tröjan, satt fast på ena framsidan. 

En lapp som talade om att den var handstickad i ren ull....

 ... och att den var malsäker.

Tyvärr var den lite hårt stickad över oket, så att den blev bubblig. Det är lätt hänt om man har för långa flotteringar ( för många maskor mellan byte av färg) om man inte binder garnet bak.

Men det gör inget, för det här kommer att bli en favorit.

Mot ullens fiender.

Förr i tiden la man malkulor i skåpen för att hålla malen borta  från ullen. Själv köper jag rödcederträ på Muji för 60 kr och lägger bland mitt ullgarn. Inga kemikalier här inte. 

Rödcederträ innehåller ämnen som håller mal och pälsänger borta. Dessa otäcka kryp är ullens fiender och som man bör hålla borta från garnskåpen. 

För flera år sedan skrev jag om päslänger här.

Ullväder

Men nu börjar jag bli trött på det här regnandet. Jag vill ha riktigt ullväder så att man kan svepa in sig i ull från topp till tå. Visserligen är ull vattenavvisande men det är inte särskilt snyggt med sjöblöta och formlösa ullkläder.

Nu stickar jag vantar med en förhoppning om att de snart kan komma till användning..

Harris Tweed

Jag hade turen härom dagen att hitta en kavaj på Myrorna till min man, märkt "Harris Tweed".
Tyget vävs för hand i hemmen på öarna utanför Skottland. Man gör så fortfarande. Tyget vävs alltså hemma hos vävarna, för hand! Ett verkligt hantverk med andra ord, det är kvalité!

Se här en liten film om historien


                

Upprepat

Alla repar väl upp en stickning ibland. Det gör i alla fall jag. Ganska ofta händer det till och med. Garnet tar slut, jag ändrar och har mig och följer sällan ett mönster helt. Så gör jag när jag stickar för hand. När jag stickar på maskin är jag av någon anledning mycket mer tålmodig och noga. Repar sällan upp (fast kastar ibland, om jag ska vara ärlig).

Garnet blir ganska krulligt när man repar upp. När jag var barn använde vi krulligt garn till "trollhår", men nu för tiden har jag andra önskemål på användningsområden. Garn är ju dyrt också, så man vill ju kunna använda garnet till stickning igen. Utan att det syns någon skillnad i stickningen. 


Då gör jag så här:
Nystar upp garnet på en nystvinda och knyter om på tre ställen. 

Lägger härvan i blöt så att garnet "raknar".
Kramar ur härvan mellan en handduk.


Sedan hänger jag härvan på tork med en liten tyngd.

Eller sätter tillbaka härvan på nystvindan och låter den torka uppspänd där.

Sedan är det bara att nysta och börja sticka igen.

Ånga garnboll

Nu ska jag visa något som de flesta säkert känner till. 

Om du vill ha dina garnbollar lite tätare och jämnare än så här:....

... så kan du "ånga" dem. Se bara till att du har tillräckligt långa tåtar att hålla i så att du inte bränner fingrarna.

En kastrull med vatten får koka upp. Håll din garnboll över ångan. Ta upp och känn på den tills du är nöjd. Men du måste ha tålamod om du vill ha den riktigt tät.

Ser du någon skillnad?

Ullens fiende

Ullgarnets vanligaste fiende är nog pälsängrar. Den kan finnas i våra garderober och förråd om vi har otur. Om man upptäcker runda "omotiverade" hål på sina tröjor så kan det vara pälsängrar som är i farten. Om man tittar noga kan man se att garntråden är liksom avskuren.

Hur skyddar man sina plagg från pälsängrar? Förvara tröjor som du är rädd om i plastpåsar. Särskilt om det är naturgarn (ofärgat garn)som är löst spunnet, det gillar dem, och särskilt om du inte använder tröjan på länge. Det här gäller ju även garnnystan i ull också. Läs mer om pälsängrar och hur du blir av med dem här.

Ullfantastiskt

Ull är fantastiskt och jag är en ullfantast. Den här stickade jackan/koftan i ull är ca 60 år. Min farmor stickade den till min pappa när han var ca 20 år. Det är min "hemmadress" och jag har det nästan dagligen när jag är lite frusen. Längst ner på ärmarna är den lite sliten och dragkedjan har lossnat något. Det är det enda slitaget.  Är inte det fantastiskt?